ALIVE! Men det var på håret. Igår var verkligen inte min dag. Det hela börjar med att jag inte hittar mina GUCCI. NEJ, det får inte vara sant! Efter  att ha letat bland miljoner sandkorn, apor, djungel, var det vara att ge upp. Mina absolut första riktiga solglasögon har de facto gjort sitt i min livs historia på CR. Tjuv, apa eller krockodil. Vem det än är – inte min bästa vän. Saken är den att jag har så mycket emotionellt knytet till dem. Jag köpte de på en språkresa mellan 9:an och första ring i JUAN LES PINS. En FÖRSTA KÄRLEK, en första strandfylla, en första break-up, en första mussla… Helt enkelt OLD TIMES, som jag fortfarande använder typ HÄR HÄR och HÄR. Dagen fortsätter inte bättre. Min IPOD plötsligt dras med i vågorna. Även om jag hinner rädda den – så helt död. Jag försöker förtränga och liva upp dagen genom att fotografera, men tycker allt blir fult. Tror det eller ej, men plötsligt slutar kameran att fungera. ORKA! Hur snett kan det gå??? Jag blir förlamad och oförändrad för mer dramatik. Mamma testar AYURVEDA på mig (indisk livsfilosofi) och jag blir en PITTA. Stämmer helt galet bra in på mig, men mer om det imorgon. Vi tar sedan bussen hem och nu möts vi istället av en fantastisk middag med musik och folk från hela världen. LUIS och CATHIE som har byggt CASTILLO DE LA RIVIERA (där vi bor) bjuder nämligen varje torsdag över kock med vänner, som slutar in på småtimmarna med sång, dryck och boule.

Translation: COSTA RICA part 5. Everything that could go wrong went wrong. First my GUCCI disappears – my first ever – bought on a language trip to JUAN LES PINS in 1999. All emotional values attached to them is invaluable. Such things as FIRST LOVE, first beach party, first mussels, first break-up… And I was stil using them in retro way HERE HERE and HERE. What more happens is that my IPOD + CAMERA breaks. Luckly, the place where we stay had arranged a lovely dinner and boule with friends to put minds aside.