FRAMME! Åh det var på tiden kan man ju säga! Jag har varit i ungefär precis hela norra USA – eller nästan! Som många av er säkert vet blev snöstorm i Europa för att sedan nå östkusten i USA. Självfallet när jag ska åka. Tur nog cancellerades inte mitt flyg. Bara sisådär fyra timmar försenat från Arlanda lyfter vi i tron om att vi landar i New York om åtta timmar. Efter åtta timmar börjar jag undra varför vi inte hört något om landning. Tillslut ger kapten sig till känna: “This is the captain talking. I have to do this face to face. We’re not landing in JFK as planned. We’ll be landing in Detroit in about one hour and 20 minutes.” Inget skratt efteråt så med andra ord han är seriös. Smått panik och ungefär inte alls vad jag är sugen på när man sitter med lunginflammation och bara vill till sängen sin. När vi äntligen kliver av flyget erbjuds vi hotellnatt och förhoppningar om att vi får flyga sex på kvällen följande dag. Jag går till tullen med de andra 200 passagerarna för att ungefär hinna till parkeringen och ta bussen till hotellet de erbjuder då jag inser att siffran snarare är dubbla och vi 400 pers ska baxa oss in i bussarna. Inte nog med det minibussarna ta ju ungefär bara 15 personer med packning. Jag tar fram kartan. Finns det ett annat flyg närmare Ryan och sen bila hem? Jag ringer Delta och till Rochester finns det ett morgonflyg. Jag dividerar fram och tillbaka tills jag hittar ett flyg som går om två timmar från Detroit. INGA platser. Nää, jag tänker bara inte acceptera så jag tar min packning och springer upp till incheckningen för få exakt samma svar. I sånna här situationer kommer alltid mitt skådespelar jag in och lägger upp hela snyft historian om att jag inte sett min pojkvän och lalallaa. Helt plötsligt kommer personen, från ingenstans, tar över bokningen och vips har jag en first class biljett till Rochester. JAAA, då var det bara dags att check in igen. Fem timmar senare är jag äntligen uppe i luften. I sällskap med en pratglad 94-årig dam känns resan som är en dryg timme eller två som en blinkning. Redo att gå av flyget känner kommer det som krypandes på mig. Jag vill bara gå av tillls där står han. SÅ galet overkligt. Även om jag inte hem hemma så kändes det så. Följande morgon blev  det roadtrip ner till äpplet på  cirkus sex timmar. Vi åkte igenom Moscow och alla möjliga hålor. Rätt galet hur stort USA är i jämförelse med Sverige. Ungefär som att åka ner till Båstad. Inte förrän jag ser skyskraporna och julpytt fattar jag att vi är hemma. Och snacka om snölandskap. Så om ni undrar varför så lite blogging på sistone…  Okej nu blir det nyårspepp och frisk!

Translation: I made it! I’m New York after relocated to Detroit, then Rochester and last but not least a sex hours road trip down to the apple – all due to the snowstorm on the East Coast. Here’s a little collage of the last 72 hours! See you tomorrow! xoxo